Packa pappas kappsäck.
2011-11-28 | 21:43:20En kommentar som berör
2009-09-07 | 20:37:56Just nu i skolan så har vi kommit igång med UF, vi pratar i våra företag och planerar och har oss. Det ska verkligen bli jätteroligt,o ch jag kommer att uppdatera mer om detta lite längre fram. Praktiken funkar också jättebra! :)
Nu har min nedräkning börjat. Om 4 dagar ungefär vid denna tid så kliver jag och Chrille av planet i Palm, Mallorca, och beger oss mot bussen som ska ta oss till hotellet i Cala Bona. Jag har massor av resfeber och har kluddat ner ett helt A4 på vad jag ska ta med mig. Har blrjat vikt ihop kläder och lagt dem på en hög på byrån för att kolla. Ska packa ner dessa imorgon. Jag känner mig tidig med packningen, men om jag inte börjar nu så kommer jag att glömma det viktigaste, det brukar bli så ;). Fast det viktigaste är väl passet och plånkan och det har jag i handväskan. Gud vad jag längtar! En vecka med sol, bad, god mat och massor med kärlek till min älskling.
Idag när jag loggade in på min blogg så hade jag fått en kommentar (vilket alltid är lika roligt!). Det var från en tjej som heter Camilla och som skrev ett jättefint meddelande. Jag vill tacka dig för din kommentar, och tycker att det är jätteroligt att du tycker om det jag skrivit om Fibro. Jag ska givetvis fortsätta att skriva om sjukdomen och mina synpunkter. Dock har det itne hänt så mycket hemma, inte mer än vanligt och inte sådant som är intressant att skriva om, och därför så har det inte blivit på jättelänge.
Tack igen Camilla, massor med kramar till dig!
Fibromyalgidagen
2009-05-12 | 12:12:05Sjukt egentligen.
2009-04-04 | 13:34:50Jag vet att regeringen vill få ut de som är sjukskrivna och jobba, och speciellt de som kan jobba. Men nu när det är kris och lågkonjuktur, borde inte resurserna istället läggas på att få ut alla de friska arbetarna som är arbetslösa, som blivit av med sina jobb? Nu när det är förutspått att arbetslösheten ska öka med en massa procent, varför tvingar ni då ut de som inte kan jobba, så att de blir ännu sjukare? Är det det ni vill? Jag förstår verkligen inte vad regeringen tänker med i sådana fall.
Jag är arg! Nog för att mamma kanske klarar av att jobba 25% (fast det vet vi inte än), men om ni kommer och ska försöka få henne också att börja jobba heltid, då jävlar! Som jag skrev lite längre upp så tycker jag att resurserna istället ska läggas på att få ut de arbetslösa först och främst, sedan, efter det, kan ni ägna er åt er häxjakt på de sjuka.
bild tagen från google.
Från sjukersättning till arbete och mina egna tankar.
2008-12-16 | 20:46:05Men! På det viset så kommer bidragen att bli mindre, och ja, det är både bra och dåligt enligt mig. Jag kan ta upp vad jag tycker är bra och dåligt med att bidragen blir sänkta:
Bra:
Det som är bra är att de som går hemma för att de inte "orkar" arbeta, de som inte vill arbeta, eller de som lever på socialbidrag fastän de KAN arbeta, de kommer att bli tvungna att ta sig in i arbetsvärlden igen, eftersom de inte kommer ha mycket alls att leva för. De kommer att bli "tvingade" ut i samhället och jobbvärlden, och det är bra, för då får vi bort de som är "lata" och inte vill jobba, eftersom de nu måste.
Dåligt:
De som verkligen ÄR sjuka, de som verkligen inte KAN jobba, de kommer att få ett helvete. De kommer att bli tvingade ut i arbetslivet de med, för att de måste ju leva på något, och det de lever på idag är inte alls mycket. Om bidragen då sänks, så blir det ÄNNU sämre och då måste de ut och jobba, vilket i vissa fall kanske leder till att de som är sjuka blir ännu sjukare! Jag skriver ju lite då och då om min mamma som lider av Fibromyalgi, och jag vill inte att någon ska behöva ha det så jobbigt, och jag vill inte att min mamma ska bli tvingad ut i arbetslivet så att hon blir ännu sämre.
Tänk er själva att få bråka med försäkringskassan, att inte bli trodd, och att få ut så lite pengar så att du knappt klarar av
att betala någonting. Jag vet inte exakt HUR mycket mamma får, men jag vet att det tar slut väldigt snabbt, och om vi inte hade min plastpappa så hade vi i princip levt på existensminimum, jag vet inte hur vi hade klarat oss då. Nu klarar vi oss, tack vare att min plastpappa jobbar och har en bra lön. Mamma har börjat på arbetsträning igen och jag hoppas för allt i världen att hon klarar av det såpass att hon kan få ett deltidsjobb iallafall. Jag vet hur jobbigt det är för henne, som har gått hemma så många år på grund av denna jävulska sjukdom, och knappt klarat av att göra någonting roligt, bara få vända på varenda liten slant för att få ihop det varje månad, och samtidigt bråka för att bli förstådd.
Denna gång hoppas jag att det inte blir som en gång när hon arbetstränade förut, då hon blev hemma, liggandes med spränghuvudvärk i månader efter någon veckas arbete. Men det är bara att hålla tummarna för att det går bra denna gång. Och att det går så bra att hon slipper att känna av denna förändring. Det värsta är om hon verkligen blir tvingad ut, fast ja, lite tvingad är hon ju nu med, hon är ju tvungen att arbetsträna. Men hur jävla lätt är det att få en praktikplats när många ställen värgar ta emot folk med fibromyalgi just på grund av att det är så olika från dag till dag vad de klarar av och inte, och att de ibland inte klarar något alls. Svara på det, den som kan. Nu hade mamma tur, hon fick en praktikplats, och om allt går så som jag önskar så får hon stanna där.
Det är min egna erfarenhet, och jag tror att det är många som har liknande situationer som känner likadant. Jag tycker att det är bra att de som jobbar kommer att få mer pengar, det förtjänar de, och jag tycker att det är bra att de som är lata kommer att tvingas ut till arbete. Men de sjuka glöms bort, som små trasdockor som ingen vill ha. De blir kastade i soptunnor, gömda i de mörkaste hörnen. Och det är fel. För de behöver hjälp, och det tycker jag att de ska få, för ingen ska behöva leva, utan att kunna leva, om ni förstår vad jag menar.
Det är en svår fråga, och det kommer aldrig att komma upp något, som alla är helt överens om. Om jag kunde trolla, om det gick att göra något för att göra det bra på båda sidor, så skulle jag lätt kunna göra det. Om det gick att sänka skatten och ha bidragen som de är / höja bidragen, så ja. Men om det över huvudtaget skulle kunna funka så måste alla de som "fuskar", de "lata" som utnyttjar bidragen och sjukersättningen ut och jobba. Och det är nog omöjligt att få ut alla, eftersom det kan vara svårt ibland att avgöra om han är sjuk eller inte. Men det är ändå en drömideologi.
_______
Jag är inte alls så politisk av mig, utan detta skriver jag bara för att jag känner att jag måste lätta mitt hjärta, jag vet hur svårt man kan ha det som sjukskriven, och jag fattar hur svårt det kommer att bli. Detta är min åsikt, och precis som ni har rätt att uttrycka er åsikt, så har jag min fulla rätt att uttrycka min. Och det är inget att bli arg över. Respektera min åsikt och jag respekterar er. Så inga kommentarer om hur "dum i huvudet" jag är, om ni nu tycker det, utan håll sådana fjanterier till er själva. Puss och kram till alla er som har orkat läsa detta!
Älskade mamma.
2008-11-10 | 00:00:29Men det är så skönt att hon har en bra period just nu. Då kan man slappna av ett tag och inte oroa sig, och träna lite mer utan att känna sig skuldmedveten.
Jag älskar dig mamma! <3
_______________________________________________________________________________________________
Som jag har skrivit i otaliga inlägg så fråga på, svarar i morgon runt halv tio på morgonen. Godnatt! :*
Frågestund.
2008-11-08 | 15:00:15Men jag tänkte ha en frågestund här , där ni kan fråga mig om det är något ni undrar om t.ex min mamma, sjukdomen fibro, eller bara allmänna funderingar om mig, hah! Jag ska försöka svara på alla frågor (om jag får några) och sedan skriver jag det här i bloggen någongång under eftermiddagen/kvällen i morgon.
Låter det som en bra deal? Så fråga på bara! :D
~Fibromyalgi, fakta och egna erfarenheter .
2008-10-24 | 13:02:09Ja, vad är det egentligen?
Det är väldigt svårt att förklara vad det egentligen är, för att få folk att förstå. Men jag vill ändå skriva, för min egen skull.
Vid fibromyalgi förändras en funktion i smärtsystemet. Denna funktionsstörning gör att man är mer smärtkänslig och att tröskeln för vad som gör ont sänks. Känslighet för köld, ostadighetskänsla, yrsel, huvudvärk och magproblem är andra vanliga symtom. De flesta som har fibromyalgi är kvinnor, och man kan få sjukdomen redan som barn, men oftast sker det runt 30 år och uppåt. Det går idag inte att bota sjukdomen.
Förr i tiden så trodde man att de som hade fibro bara lurades, eftersom att sjukdomen inte syns utåt. Även idag kan man bli ifrågasatt av t.ex. försäkringskassan eller läkare, just för att man inte ser sjukdomen, den känns bara. Det gäller för läkarna att tro på patienten.
Det finns 18 "fibro-punkter", där man vanligast har ont när man har sjukdomen. För att få diagnosen fibro så måste man ha haft ont minst tre sammanhängande månader, och ha ont vid tryck på minst 11 av de 18 olika punkterna. Det går inte att se om man har sjukdomen vid blodprov eller så, utan läkaren måste tro på vad patienten säger.
Det finns ingen specifik medicin som är riktigt effektiv mot sjukdomen, utan allt går ut på att hitta varje enskild drabbads behov. Vissa mår bättre vid värme, andra inte. Vissa får smärtlindring med vissa tabletter, andra inte.
Vissa blir av med sin fibromyalgi efter ett par år, men i de flesta fall är sjukdomen kronisk.
Källa: http://www.reumatikerforbundet.org/start.asp?sida=3951
Hur det är att leva med en fibro-drabbad i familjen.
Min mamma har haft fibromyalgi sedan sena tonåren, jag tror att hon fick det vid 17-18 års åldern. Hon har alltså haft det under hela min livstid.
När jag var mindre så visste jag inte ens om att hon hade det, och jag tror inte att jag märkte så mycket då. Det var först efter att jag fick veta att hon hade det och vad det var för något som jag började uppmärksamma hennes mående.
Idag ser jag direkt på mamma när hon har extra ont. Hon får ett helt annat sätt, och hon blir lätt arg och frustrerad, lätt irriterad. Ibland går det knappt att peta på henne för att hon har ont, och ibland går det hur bra som helst. Hon kan ha jätteont ibland och det är då som hon är extra känslig och irriterad, och det syns i hela ansiktet att hon har ont. Då vill man att det ska finnas riktig magi så att man kan trolla bort denna hemska sjukdom, för det är extremt jobbigt att se någon plågas så.
Mamma har under åren haft så många olika smärtstillande tabletter så jag kan knappt minnas en. Jag kommer ihåg att någon gång såg det ut som att hon hade ett helt medicinskåp låg bredvid vattenglaset. Men, det går ett tag och sedan slutar medicinerna verka, och det blir som vanligt igen. När hon hade varit till cypern så kom hon hem och berättade att det blev mycket bättre att hantera det där nere, det gjorde inte lika ont.
En gång skulle hon på "arbetsträning", och hon jobbade runt en vecka tror jag det var, inte många timmar per dag, och sedan blev hon liggandes med spränghuvudvärk i veckor efteråt. Det var riktigt jobbigt.
Sedan har hon haft lite olika "praktiker", men i mindre skala. Hon hade ett eget företag förut, men jag tror att det blev för mycket för henne, för hon lade ner det.
Jag är väldigt nära mamma på det sättet. Jag ser direkt när hon har ont, och jag vill bara att den smärtan ska hamna hos mig istället, för jag vill inte att hon ska gå och bära den, då kan jag göra det istället. Jag ser att hon har ont, och jag vill göra allting åt henne så att hon slipper göra det värre, jag vill dammsuga, och greja. Men detta har vi gått och pratat om , att jag inte ska göra det för mycket för att det blir en så stor belastning på mig, men det är svårt. Svårt att se henne ha så ont och inte kunna göra någonting. Jag hatar denna sjukdom och vill av hela mitt hjärta att den ska utrotas!
Jag tycker så himla synd om alla drabbade, det måste vara så jobbigt att leva med den, och jag ser ju bara på mamma.
Min största önskan i livet är att mamma ska bli fri från denna jävulska sjukdom så att hon slipper ha det såhär. För hur kul är det att inte kunna ha vilket jobb man vill, att inte kunna slappna av när man vill (för att man har så jävla ont), inte kunna göra allt man vill göra för att det blir värre då.
Mamma, jag älskar dig, glöm aldrig det. <3
____________________________________________________________________
Om ni är intresserade och vill veta mer om denna sjukdom så kan jag rekommendera denna jättebra sida, där står ungefär allt du vill veta. I min kategori "Fibromyalgi" Har jag tidigare skrivit ett inlägg som heter "Brev från fibro" eller liknande, där kan ni gå in och läsa för att få en bättre inblick hur det är att ha fibro.
http://www.fibromyalgi.se/
~Brev från Fibromyalgi .
2008-10-14 | 13:01:07Mitt namn är "Fibromyalgi" Jag är en osynlig sjukdom och nu din ständiga följeslagare för resten av livet. Andra runt omkring dig kan inte se mig eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig. Jag kan attackera dig dig var, när och hur jag vill. Jag kan osaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt. Jag minns när du och din energi sprang omkring tillsammans och hade kul. Jag tog energin ifrån dig och gav dig utmattning istället, försök ha kil nu! Jag tog även god sömn från dig och gav dig fibro-dimma i utbyte.
Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas när andra känner behag. Ja visst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också. Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta ifrån dig det med.
Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t.ex. det där viruset du aldrig blev fri ifrån, eller den där bilolyckan eller kanske de där åren av förödmjukelse eller trauman? Hursomhelst är jag här för tt stanna! Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar, försök du bara! Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsgad att du lider av ångest eller depression, rekomenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd att om du motionerad och sover regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig och MEST AV ALLT, aldrig tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkaren om hur utmattande livet är varje dag.
Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och vilken utmattande sjukdom jag är. En del av dom kommer att säga saker som -"Äh du har bara en dålig dag" eller -"Ja jag kom ihåg för 20 år sedan" utan att höra att du faktiskt sa 20 dagar sedan. En del kommer att prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina ögon "försök få dem att förstå" Speciellt när du är inne i en diskussion med en "normal" människa och har glömt vad du skulle säga härnäst.
Avslutningsvis, (Jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan räknat ut det) Den enda plats du kan få någon support eller förståelse ifrån, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYALGI.
Högaktningsfullt din osynliga kroniska sjukdom
_____________________________________
Jag tycker att detta är ett väldigt bra "brev", då det på ett enkelt sätt kan få folk att få en inblick om hur det är att ha fibromyalgi. Att beskriva om hur det är kan annars vara väldigt svårt, men jag blev så gripen av detta då jag först läste det så nu tänkte jag att alla ni också kunde få ta del av det.
Och mamma, jag tänker på varje dag att jag inte ska ta på mig mer ansvar än jag orkar, men det är så svårt at se dig ha ont, det är svårt att se hur ledsen och arg du blir. Jag vill bara hålla om dig. Jag älskar dig mamma. <3
