.

Dock så finns det ju något som heter fobi också. Det är väldigt lätt att slänga ur sig att man har fobier för saker och ting, fast man bara är rädd för dem. En fobi är det när det påverkar ens vardagliga liv, när man är så rädd för saken att man undviker alla situationer som kan få en att utsättas för sin rädsla. Ett exempel är om man har en tandläkarfobi, så undviker man att gå till tandläkaren i största möjliga mån, man får ångest och ibland även panikattacker vid själva tanken av det. Jag har läst om folk som har varit så rädd för tandläkaren så de har inte gått till en tandläkare på flera, flera år!

.

Därför så klassar jag en av mina rädslor för fobi. Det är min spruträdsla. Jag är så sjukt rädd för att ta sprutor så jag undivker till varje pris att hamna i en sådan situation. Innan igår så var senast jag tog ett blodprov i armen när jag var 11 år, bara för att jag är så rädd. Jag har slussats fram och tillbaka mellan vårdcentralen och lasarettet för att de inte kunde få mig att ta blodprov, oftast tappade jag kontrollen på grund av extrem ångest, började gråta hysteriskt och drog antingen åt mig armarna eller flaxade omkring med dem för att ingen skulle få tag på dem.

.

De flesta gångerna har jag tillslut inte behövt tagit spruta utan andra metoder har tillämpats. En gång fick jag göra pricktest då det var en utredning om anledningen till min astma. En annan gång så stack de mig i fingrarna istället, 4 fingrar fick stickas i för att få den andel blod de behövde. Konstigt nog så bryr jag mig inte alls om att de sticker mig i fingrarna, de kan gärna sticka mig i alla fingrar, bara jag slipper i armen. Det är inte själva nålen jag är rädd för, inte små nålar iallafall, för jag kan även tatuera mig. Det är snarare tanken på stora, långa nålar som ska in i mina vener och suga ut massa blod eller spruta in massa grejs. Samt smärtan.

.

En person som lider av en fobi vet oftast att rädslan är starkt överdriven, att det inte är farligt. Det hjälps inte, kroppen, hjärnan har inställt sig på att det är farligt och reagerar därefter. Jag vet att det inte är farligt att ta blodprov, att det är ett "ont måste", ibland livsnödvändigt för att få reda på om det är något fel. Jag vill kunna gå till doktorn rakryggad och ta prov utan problem, men det går inte, jag får ångest av bara tanken. Det jobbigaste är att inte bli tagen på allvar, kommentarer som "men det är ju inte så farligt", och "det är en bagatell, bara gå dit med inställningen att göra det så kommer det att gå bra" kan såra en väldigt mycket. Man blir iallafall frustrerad, för jag vet ju att det inte är farligt! Och jag går varje gång när jag ska till doktorn med inställningen om att nu ska jag ta blodprov och intalar mig att det inte är farligt, att jag klarar det. Väl där så tappar jag kontrollen.

.

.

Hon pratade på om allt utan den där sprutan och helt plötsligt sade hon att den var inne. Vilken överraskning det blev för mig! Jag drog inte åt mig armen eller något, jag var fortfarande rädd, men efteråt kände jag mig så lättad. Även efteråt så blev jag tagen på allvar, hon berättade för mig hur duktig jag var, jag fick en näsduk att torka tårarna med och jag blev inte alls förlöjligad, vilket har skett tidigare. En viktig milstolpe för mig, som efter nästan 10 år lyckats trotsa min rädsla och genomföra det som varit otänkbart för mig så länge. Vem vet, om ett par år är jag kanske fri från det värsta av min rädsla? Förhoppningsvis utan att behöva gå på terapi för att bli av med den.

Min tanke med det här inlägget är nog egentligen bara att få ventilera mig lite, men även få er att tänka till lite extra. Rädd kan man vara för mycket, men en person med en fobi är överdrivet rädd och vet oftast om det själv, vilket kan göra det extra jobbigt när man får höra att det inte är så farligt och att det bara är att bita ihop. Jag hoppas att de med fobier vågar prata om det och även vågar be om hjälp, när det blir allt för påfrestande med rädslan. Blir jag inte av med detta kommer jag självklart att be om professionell hjälp.

.

Här kan ni läsa lite mer om fobier, och vill ni veta mer så googla, det finns mycket bra sidor med information!

-

-

.

Tentaångest! Nästa torsdag/fredag är det tenta, och jag börjar få smått med panik. Dock så borde jag inte ha det, att vara med på alla föreläsningar, seminarier och workshop skulle visst göra att man hade god chans att klara den, det värsta är att litteraturen är så jävla trälig att ta sig igenom. Rätt glad ändå att det är hemtenta så att man får ha litteraturen, anteckningarna och allt sådant med sig..Nej dags att gräva ner sig i pluggandet igen. finns dock 1000 roligare saker att göra just nu, eller hur Jennifer?