Ja, visst är det bra att inkomstskatten förmodligen kommer att sänkas, så att de som jobbar får mer att leva för. Det är jättebra.
Men! På det viset så kommer bidragen att bli mindre, och ja, det är både bra och dåligt enligt mig. Jag kan ta upp vad jag tycker är bra och dåligt med att bidragen blir sänkta:

Bra:
Det som är bra är att de som går hemma för att de inte "orkar" arbeta, de som inte vill arbeta, eller de som lever på socialbidrag fastän de KAN arbeta, de kommer att bli tvungna att ta sig in i arbetsvärlden igen, eftersom de inte kommer ha mycket alls att leva för. De kommer att bli "tvingade" ut i samhället och jobbvärlden, och det är bra, för då får vi bort de som är "lata" och inte vill jobba, eftersom de nu måste.

Dåligt:
De som verkligen ÄR sjuka, de som verkligen inte KAN jobba, de kommer att få ett helvete. De kommer att bli tvingade ut i arbetslivet de med, för att de måste ju leva på något, och det de lever på idag är inte alls mycket. Om bidragen då sänks, så blir det ÄNNU sämre och då måste de ut och jobba, vilket i vissa fall kanske leder till att de som är sjuka blir ännu sjukare! Jag skriver ju lite då och då om min mamma som lider av Fibromyalgi, och jag vill inte att någon ska behöva ha det så jobbigt, och jag vill inte att min mamma ska bli tvingad ut i arbetslivet så att hon blir ännu sämre.

Tänk er själva att få bråka med försäkringskassan, att inte bli trodd, och att få ut så lite pengar så att du knappt klarar av
att betala någonting. Jag vet inte exakt HUR mycket mamma får, men jag vet att det tar slut väldigt snabbt, och om vi inte hade min plastpappa så hade vi i princip levt på existensminimum, jag vet inte hur vi hade klarat oss då. Nu klarar vi oss, tack vare att min plastpappa jobbar och har en bra lön. Mamma har börjat på arbetsträning igen och jag hoppas för allt i världen att hon klarar av det såpass att hon kan få ett deltidsjobb iallafall. Jag vet hur jobbigt det är för henne, som har gått hemma så många år på grund av denna jävulska sjukdom, och knappt klarat av att göra någonting roligt, bara få vända på varenda liten slant för att få ihop det varje månad, och samtidigt bråka för att bli förstådd.
Denna gång hoppas jag att det inte blir som en gång när hon arbetstränade förut, då hon blev hemma, liggandes med spränghuvudvärk i månader efter någon veckas arbete. Men det är bara att hålla tummarna för att det går bra denna gång. Och att det går så bra att hon slipper att känna av denna förändring. Det värsta är om hon verkligen blir tvingad ut, fast ja, lite tvingad är hon ju nu med, hon är ju tvungen att arbetsträna. Men hur jävla lätt är det att få en praktikplats när många ställen värgar ta emot folk med fibromyalgi just på grund av att det är så olika från dag till dag vad de klarar av och inte, och att de ibland inte klarar något alls. Svara på det, den som kan. Nu hade mamma tur, hon fick en praktikplats, och om allt går så som jag önskar så får hon stanna där.

Det är min egna erfarenhet, och jag tror att det är många som har liknande situationer som känner likadant. Jag tycker att det är bra att de som jobbar kommer att få mer pengar, det förtjänar de, och jag tycker att det är bra att de som är lata kommer att tvingas ut till arbete. Men de sjuka glöms bort, som små trasdockor som ingen vill ha. De blir kastade i soptunnor, gömda i de mörkaste hörnen. Och det är fel. För de behöver hjälp, och det tycker jag att de ska få, för ingen ska behöva leva, utan att kunna leva, om ni förstår vad jag menar.

Det är en svår fråga, och det kommer aldrig att komma upp något, som alla är helt överens om. Om jag kunde trolla, om det gick att göra något för att göra det bra på båda sidor, så skulle jag lätt kunna göra det. Om det gick att sänka skatten och ha bidragen som de är / höja bidragen, så ja. Men om det över huvudtaget skulle kunna funka så måste alla de som "fuskar", de "lata" som utnyttjar bidragen och sjukersättningen ut och jobba. Och det är nog omöjligt att få ut alla, eftersom det kan vara svårt ibland att avgöra om han är sjuk eller inte. Men det är ändå en drömideologi.
_______

Jag är inte alls så politisk av mig, utan detta skriver jag bara för att jag känner att jag måste lätta mitt hjärta, jag vet hur svårt man kan ha det som sjukskriven, och jag fattar hur svårt det kommer att bli. Detta är min åsikt, och precis som ni har rätt att uttrycka er åsikt, så har jag min fulla rätt att uttrycka min. Och det är inget att bli arg över. Respektera min åsikt och jag respekterar er. Så inga kommentarer om hur "dum i huvudet" jag är, om ni nu tycker det, utan håll sådana fjanterier till er själva. Puss och kram till alla er som har orkat läsa detta!