Her beauty in the moonlight
2011-04-02 | 22:05:39Fan. Att vara ensam en kväll är inte alltid bra. I en hylla på skrivbordet ligger mitt ritblock, tänkte mig att jag skulle rita lite i brist på annat och vad ramlar ut? Min teckning av fina, fina Simone. Vissa dagar är känsligare än andra, det är bara så.
Fan, om ett par dagar har sex månader gått. Ett helt jävla halvår. Varför kan inte smärtan bli mindre? Jag försöker att låta bli att låta tankarna vandra iväg till dig, försöker att inte tänka på det och försöka att vara glad. Försöker vara stark, försöker visa mig stark. Ibland håller inte fasaden, ibland blir saknaden bara för mycket och jag har en sån förbannad lust att öppna fönstret och bara skrika ut min ilska och all min sorg över att jag inte kan ta telefonen och ringa dig nu. Jag behöver det, jag behöver dig. Jag behöver få en styrkekram och ditt skratt, en klapp över kinden. Jag behöver få sjunga med dig en stund.
Jag kommer aldrig att acceptera det faktum över att du inte finns mer, men jag önskar att sorgen blir lättare snart, för vissa dagar kan jag bara inte hantera den. Kan du inte bara hålla om mig en stund? Så mycket vi inte hann göra, som vi skulle göra. Vi skulle söka idol igen ju! Jag kommer inte göra det i år, det kommer vara för jobbigt, jag kommer inte att orka. Fan Simone, varför du? Den finaste, snällaste, goaste tjejen i världen. Jag vill ha dig här nu.
Jag sitter ofta med min mobil och kollar på ditt namn. När ska jag bli stark nog att radera ditt nummer? Det känns så fel, jag vill inte att det ska vara såhär älskade du, jag vill inte inse!
Älskar dig, du finns alltid hos mig. ♥
Kommentarer
Trackback
