Mindful thoughts
2011-01-25 | 00:57:04Sitter och kikar igenom min bilddagbok såhär på kvällskvisten. Det är många känslor som bubblar upp.
Jag skrattar, hur såg man ut? Ibland hittar jag fina bilder, bilder på lycka, bilder på vänskap, bilder på kärlek. Så hittar jag allt det mörka. Och jag minns, jag minns så väl hur det var. Alla tankar som rev och slet i en, all ångest, all likgiltighet. Alla tårar och allt ursinne, över hur allt var, fast det kanske inte var så. Hur hopplöst allting kändes just då, som att det aldrig kunde bli bra igen. Jag ser nu hur jag var, det jag inte såg då. Hur illa det var. Jag ser förändringen, tillbaka uppåt, ser hur det långsamt blir ljusare, som på morgonkvisten. Tills det blir dag, ljust, sol.
Det är jobbigt att läsa, jobbigt att bli påmind. Inte bara om det, jag ser bilder på oss, på dig. Det är då det river tag, saknaden, sorgen. Det är då man bara vill skrika ut all frustration, varför det skulle bli såhär. Vissa dagar känns det mer påtagligt, att jag inte får se dig igen. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit dessa rader, att jag inte vill, om jag skriver det tillräckligt mycket? Nej, det är såhär nu. Hur mycket vi än önskar att det inte vore så. Min fina vän, jag behöver ditt skratt, jag behöver en styrkekram, en sådan där bara du kunde ge. Saknar dig så mycket!
Jag skrattar, hur såg man ut? Ibland hittar jag fina bilder, bilder på lycka, bilder på vänskap, bilder på kärlek. Så hittar jag allt det mörka. Och jag minns, jag minns så väl hur det var. Alla tankar som rev och slet i en, all ångest, all likgiltighet. Alla tårar och allt ursinne, över hur allt var, fast det kanske inte var så. Hur hopplöst allting kändes just då, som att det aldrig kunde bli bra igen. Jag ser nu hur jag var, det jag inte såg då. Hur illa det var. Jag ser förändringen, tillbaka uppåt, ser hur det långsamt blir ljusare, som på morgonkvisten. Tills det blir dag, ljust, sol.
Det är jobbigt att läsa, jobbigt att bli påmind. Inte bara om det, jag ser bilder på oss, på dig. Det är då det river tag, saknaden, sorgen. Det är då man bara vill skrika ut all frustration, varför det skulle bli såhär. Vissa dagar känns det mer påtagligt, att jag inte får se dig igen. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit dessa rader, att jag inte vill, om jag skriver det tillräckligt mycket? Nej, det är såhär nu. Hur mycket vi än önskar att det inte vore så. Min fina vän, jag behöver ditt skratt, jag behöver en styrkekram, en sådan där bara du kunde ge. Saknar dig så mycket!
Det är på kvällarna/nätterna som tankarna dyker upp utan att man kan hindra de. Det är så mycket som går runt i mitt huvud nu, intryck och åsikter från alla håll och kanter, frågor, nyfikenhet, bestämmelser och allt vad det kan vara. Och de ändras konstant, gör mig förvirrad.
Nej, nu ska jag ta och lämna alla funderingar och tankar och lägga mig istället! Imorgon väntar en workshop och efter det blir det lite bibliotekshäng och läsning av kurslitteratur. Imorgon får jag även reda på hur det blir, mer säger jag om det när jag vaknar!
Natti.
Nej, nu ska jag ta och lämna alla funderingar och tankar och lägga mig istället! Imorgon väntar en workshop och efter det blir det lite bibliotekshäng och läsning av kurslitteratur. Imorgon får jag även reda på hur det blir, mer säger jag om det när jag vaknar!
Natti.
Kommentarer
Trackback
