Det känns tungt just nu. Jag fattar inte hur jag ska kunna gå vidare, inte glömma, men släppa en del av sorgen som river och sliter tag i en när man minst anar det, som gör så ont!

Tiden går så sjukt fort, det känns som att det var igår, det känns som att det var evigheter sedan. Det känns som att jag ältar, medans andra kommer över. Antar att det är olika för alla hur man bearbetar detta. Helst av allt skulle jag bara vilja prata ut om allt med någon, få babbla ur mig allt som jag bär inom mig. Istället sitter jag och kollar på bilder och minns, pratar med mig själv inom mig.