Här sitter jag, så här tidigt har jag nog inte gått upp på jag vet inte hur länge. Kul att jag även drömmer om arbetsförmedlingen och även om att min väckarklocka ringer och jag måste gå upp? Haha.

Ska på riskettan om en stund. Ni vet, den där kursen som man måste gå, som handlar om trötthet och droger eller vad det är. Säkert kul, men blir svårt att lyssna när man är trött. Längtar för övrigt tills jag kommer hem igen, då ska jag burra ner mig i en filt i soffan, så mysigt!

Chrille jobbar natt, så det blir en solo-kväll för mig. Får poppa popcorn och kolla på idol/spela dator och ta det allmänt lugnt.


Älskar att dricka te på morgonen när man är lite frusen! Min mage gillar inte kaffe så tidigt på morgonen.


Är så trött på att vissa verkar vilja bevisa något för andra. Det blir för mycket ibland, förstår inte vissa det?







______________________________________________________________________________________________


det har snart gått en månad. Jag försöker att inte tänka på det, jag försöker att gå vidare. Det är så grymt svårt! Jag vill inte acceptera att det är så här. Hur kan det vara så? Jag vet ju att om jag skickar iväg ett sms till dig så svarar du, eller egentligen så vet jag att du inte gör det, men jag önskar att det vore så. Kan du inte komma? Kan du inte hjälpa mig, ge ett tecken, visa att du mår bra? Det gör fortfarande så sjukt ont, och jag bara väntar på att insikten ska komma, jag tror att det blir lättare då. Trodde jag hade förstått, men det går inte, jag vill inte. Jag älskar dig, snälla kom tillbaka?