Mamma sade på ett av våra BUP-möten att hon var orolig för att jag också skulle få fibromyalgi eftersom jag visar "oroväckande" tecken på det, har ont i ryggen m.m. Jag vet inte riktigt om jag tycker om det. Jag vill inte ha det, jag vill inte gå igenom det som mamma måste gå igenom, jag vill att sjukdomen ska utrotas så att ingen behöver gå igenom det.

Jag vill inte gå hemma och inte kunna göra någonting, knappt  ha några pengar och inte bli trodd på. Jag vill inte hålla på att bråka för att folk ska fatta att det är sant att jag har ont. Och jag hoppas att jag slipper. Det är en jävulsk sjukdom som kan knäcka den starkaste, och jag önskar av hela mitt hjärta att sjukdomen inte fanns.