Usch, börjar få skolångest. Jag brukar alltid säga till mig själv att jag ska ta och skärpa mig och göra läxor, plugga till prov och inte skjuta upp allting, men som förra året blev det inte så, jag hamnade otroligt långt efter i vissa ämnen, och fick jobba som en jävel till slutet. I och för sig så mådde jag inte toppen då heller. Nu mår jag mycket mycket bättre, mitt självförtroende har blivit så pass stort att jag för det mesta kan säga vad jag tycker och säga ifrån om jag tycker något är fel, men ibland kommer osäkerheten tillbaka och jag håller med bara för att jag inte vet vad jag själv vill. Men jag har gjort framsteg. Jag menar, att få tillbaka självförtroendet på ungefär ett år när man varit utan sedan andra klass, det är ganska snabbt och ganska bra det, och eftersom det brukar ta tid så får jag vara tålmodig och jobba stenhårt på det, samt att de vänner som vet om mitt "problem" pushar på och hjälper till. Även fast jag inte alls längtar tillbaka till skolan så måste man ju se det positiva i det hela, inte bara det negativa, vilket jag fick lära mig på BUP och verkligen ska jobba med. Det positiva med att börja skolan är alltså:

• Att få träffa alla vänner jag umgås med, alla underbara personer som gör skoldagarna bra och hjälper mig att slappna av.
• Att jag inte behöver ha matte längre, så jag slipper få ångest över att jag ligger efter i matten eller ska ha prov
• Christofer jobbar inte längre skift utan går i skolan som jag vilket betyder att jag kommer få träffa honom och sova hos honom mycket oftare än nu.
• Jag kommer förmodligen få ha gympa igen vilket innebär att jag får öva kondition och hantera astman bättre.

Det var allt jag kom på just nu, får väl uppdatera när det kommer nya positiva saker. :)

Ja, att få ha gympa igen känns väldigt skönt. Att jag inte fått träna på nästan ett år har satt sina spår. Jag kan inte springa långt alls utan att bli anfådd, det är vääldigt jobbigt att cykla en längre sträcka, jag har inga muskler alls, jag är tröttare och jag får mycket mycket lättare astmaattacker. Så fort jag får klartecken att börja träna så ska jag och Chrille börja gå ut och gå till en början, och sedan öka upp tempot tills jag klarar av att springa, för det behöver jag, inte för vikten, för det har jag inte varit så här nöjd med på länge, utan för mitt välmåendes skull, att bli piggare och fräschare.

Sedan kommer jag få lov att ha extragympa också, då jag missat nästan all praktisk gymnastik från förra året så måste jobba ikapp, vilket innebär extra träning, men det är bara bra, snabbare kondition och välmående.

Vi får också se hur det blir med bandet, han varit lite fram och tillbaka med det. Får vi bara prata ut och disskutera vad vi vill få ut av detta och komma överens om saker tillsammans, lära oss att sammarbeta och tala med varandra så tror jag att det kommer gå bra. Är lite orolig för replokaler och så, för jag måste ju ha så att jag kan komma hem, med buss eller något, och jag hoppas verkligen att det löser sig.

Jag tror att min skolångest har börjat dämpa sig lite redan, det hjälpte mycket att skriva av sig och att tänka positivt. Nu tänker jag avsluta bloggandet för idag och prata lite med min älskade älskling innan jag går och lägger mig.