Har ni också varit med om att känna att ni inte får tycka som ni vill? Att så fort ni säger något så blir ni nedklankade som att ni vore dumma i huvudet som tycker så?

Det har jag varit med om, ofta. Just nu av en och samma person. Jag vet att den personen inte uppfattar att det är så men jag gör det, och jag tar illa vid mig av det. Och eftersom mitt självförtroende inte känns som på topp för tillfället, kan jag inte säga till personen att jag tycker det heller.

Så fort jag säger någonting, eller uttrycker en åsikt om något så skrattar den här personen och säger saker som "Men varför tycker du så, så är det inte, du kan ju inte jämföra det, det är ju knäppt". Visst, den personen tycker annprlunda och vill uttrycka att den inte tycker som jag gör, men tonarten personen använder, tonarten som idiotförklarar mig för att jag inte fattar något som tydligen är det rätta för att personen tycker så, den tycker jag inte om. Jag bankas ner i skorna och fastnar där, går resten av dan och grubblar på om jag verkligen är så dum som personen uppenbarligen tycker. Det tar flera dagar innan jag kan känna mig något normal igen, med ett helt okej självförtroende. Vad är det för fel med att tycka vad man vill? Jag tycker det är helt okej att diskutera om man tycker olika, men för det behöver man inte idiotförklara folk för att en person inte tycker som en annan gör? Och även fast man inte säger det rätt ut så är det lätt att höra på tonfallet och kroppsuttrycket, vissa uppfattar dessa bättre än vad andra gör. Jag är en sådan som kollar väldigt mycket på kroppsuttryck och lyssnar på tonfallet, för man kan säga en sak, men mena en annan, och det man menar är ibland väldigt lätt att höra på tonfall och kroppsuttryck. Sedan kan man också tolka fel, man kanske inte menar att låta så arg som man gör vissa gånger.