Nu är det helg igen, fy fan vad tiden går fort! Känns som att det var igår som man satte sig på skolbussen för att börja skolan som en hp2:a, och nu är det snart höstlov?!

Har setat i caféet med Viktoria idag. Det var lugnt och skönt, för det var inte så mycket folk som kom och handlade, inte baguetter iallafall, men det var ju chicken bits som mat så det är väl inte så konstigt. ;)

Nu ska jag alldeles snart möta upp min pojke och min bror för att gå ner på stan och vänta på bussen, sedan åka hem till mamma och Hampus. I morgon är det ju kräftskiva hemma och vi ska hjälpa till att duka och fixa bröd och sådant. Som sagt så blir vi väl runt 80 pers? Det är ju en baggis!

Haha och idag när jag stod i kassan på caféet så kom det en kille och skulle köpa en baguette, haha och jag missuppfattade vad han sa först, och sedan blev han flörtig? Kanske inte låter så kul, men det var humoristiskt i verkligheten!

K (Kille) : Ja, jag vill ha en baguette, och Cola (jag uppfattade det som att han sa att han ville "Kolla" på mig också alltså).
J (Jag) : Ehm, Okej..? Det blir 16 kronor då.
K: (går iväg och kollar i kylskåpet) Ey, vad heter du?
J : Emelie.
K: Det finns ju ingen cola!
J: Oj, jaha, nej eh.. vi får inte sälja sådant så, det som finns i kylen är det vi säljer.
K: Uhm, okej. (Tar en loka och går till kassan)
J: Okej, 12 kronor blir det för den där.
K: (Räcker fram pengar och när jag tar emot dem ser han min ring) Oj, är du förlovad?
J: Ja det är jag.
K: Oj, vad roligt, eller ja, vad tråkigt!
J: Ehehehe... (nervöst skratt)
K: (får sin baguette och börjar gå med kompisarna mot caféets soffor) Ey, kom och sitt med oss ett tag!
J: Haha nej, jag jobbar ju.
K: Men att umgås med kunden ingår i jobbet! (Flörtblinkning)
J: Ehehehe... (nervöst skratt, går iallafall inte och sätter mig utan går tillbaka till kassan)
K: (Efter att ha ätit går de ut.) Ja, hejdå då flickor!
J: Hejdå....

HAHA. Ja jag tyckte det var roligt iallafall, kan tilläggas att han var utlänning så jag hörde inte vad han sa alltid (jag har inget emot utlänningar alls ska jag också tillägga)

Nej nu ska jag ta och gå till data och hämta upp pojkarna. Uppdaterar på söndag eller måndag.

PUSS :*

Har ni också varit med om att känna att ni inte får tycka som ni vill? Att så fort ni säger något så blir ni nedklankade som att ni vore dumma i huvudet som tycker så?

Det har jag varit med om, ofta. Just nu av en och samma person. Jag vet att den personen inte uppfattar att det är så men jag gör det, och jag tar illa vid mig av det. Och eftersom mitt självförtroende inte känns som på topp för tillfället, kan jag inte säga till personen att jag tycker det heller.

Så fort jag säger någonting, eller uttrycker en åsikt om något så skrattar den här personen och säger saker som "Men varför tycker du så, så är det inte, du kan ju inte jämföra det, det är ju knäppt". Visst, den personen tycker annprlunda och vill uttrycka att den inte tycker som jag gör, men tonarten personen använder, tonarten som idiotförklarar mig för att jag inte fattar något som tydligen är det rätta för att personen tycker så, den tycker jag inte om. Jag bankas ner i skorna och fastnar där, går resten av dan och grubblar på om jag verkligen är så dum som personen uppenbarligen tycker. Det tar flera dagar innan jag kan känna mig något normal igen, med ett helt okej självförtroende. Vad är det för fel med att tycka vad man vill? Jag tycker det är helt okej att diskutera om man tycker olika, men för det behöver man inte idiotförklara folk för att en person inte tycker som en annan gör? Och även fast man inte säger det rätt ut så är det lätt att höra på tonfallet och kroppsuttrycket, vissa uppfattar dessa bättre än vad andra gör. Jag är en sådan som kollar väldigt mycket på kroppsuttryck och lyssnar på tonfallet, för man kan säga en sak, men mena en annan, och det man menar är ibland väldigt lätt att höra på tonfall och kroppsuttryck. Sedan kan man också tolka fel, man kanske inte menar att låta så arg som man gör vissa gånger.